Tänk vad en vecka går fort

Första veckan efter semestern gick undan med en rasande fart. Nu är jag redan inne på vecka nummer två. Fast idag hade jag väl brått, trodde nämligen att det var onsdag tills en personal upplyste mej om att det faktiskt bara var tisdag. Br(å)ott lönar sig inte.
Idag tog jag cykeln till arbetet. Det är inte skoj att gå upp klockan 5 på morgonen och inte hellre att ge sig iväg 05:30. Men när jag kommer fram till jobb 06:30 är jag hur pigg som helst. Efter en dusch och en kopp kaffe känns det riktigt bra att starta dagen. Idag har vädret haft svårt att bestämma sej. Det har ömsom regnat och ömsom har solen lyst. Vid ett tillfälle öppnade sig verkligen himlen. Tänkte på hemfärden. Tro det eller ej jag fick endast några få regnstänk på mej när jag körde hem. Inte fler än att jag kunde räkna dom tror jag. Äldsta dottern kom för att hämta Hasse en timme efter att jag kommit hem. Hon berättade att det hade vräkt ner när hon körde hemifrån. Hon bor på den ort jag arbetar. Ibland ska man ha tur också.
Har gått en runda i trädgården i kväll, mellan regnskurarna.

 En av tomaterna i växthuset börjar mogna. Spännande!

 Den här lilla chilin är jag också spänd på. Den heter Hungerian wax.

 Squashen blommar för fullt och en squash är så stor att den är ätklar.

 Våra dahlior har klarat sig riktigt bra trots snigelinvasionen.

 Solrosorna är stora och ståtliga, gula och röda, självsådda.

 Ett litet broccolistånd. Vi har redan provsmakat och det var mums när larverna var bortplockade.

Dom små plantorna jag köpte från Odla.nu tidigare i somras har tagit sej bra i kruka. Dom ska planteras ut i rabatten nu i slutet av augusti. Här är Flicköga "limerock dream".

När jag gick runt och fotade såg jag massor av slemmiga individer. Har varit på snigelrunda också.

Dags för kvällskaffe och Allsång på Skansen.

Fotobevis

Här kommer fotobevisen på att vi drejade igår.

 Lotta, svärmor och jag lyssnar och lär.

 Här har Lotta kommit igång.

 Svärmor ser ut att fundera på om det verkligen kan bli något av den klumpen.

 Svägerskan satsar hårt och minsann en skål växer fram under händerna.

 Så imponerad jag är av mej själv och att jag kunnat tillverka så fina saker. 

Här är alla mina alster på rad. Den i mitten med den vågiga kanten ska brännas. Blir mycket spännande att se hur det blir efter bränningen och säkert kommer vi att återvända. Har redan börjat lobba för det bland arbetskollegerna.

Vilken upplevelse!

Har haft en fantastisk upplevelse idag. När svärmor fyllde år i juni fick hon, av Hasses bror med familj, en annorlunda present. Hon skulle på drejkurs. Eftersom jag oftast hoppar på saker utan att tänka för länge tackade jag så klart ja! när jag fick chansen att följa med. Således var vi 4 pigga? tjejer som startade från Åstorp klockan 08:15! idag på morgonen. Svärmor hade ingen aning om vad hon skulle göra, endast fått veta att det var oöm klädsel som gällde. Vi körde till Vallåkra stenkärlsfabrik utanför Landskrona. Klicka på länken för att kika på deras hemsida. När vi kom fram möttes vi av en underbar kvinna som pratade med oss om vikten av att befinna sig i nuet, speciellt när man drejar. Viktigt att känna in lerklumpen och att inte sitta och fundera på det man gjort förut eller det man tänkt göra med nästa klump. Detta visdomsord är ju något som vi alla bör tänka på när vi ilar fram i livet och tankarna redan nu sysslar med det som ska hända om en dag, en vecka eller till och med om en månad. Efter lite allmän information om stenkärlsfabrikens och lerans historia var det dags att närma oss drejskivorna. Vi var allt som allt åtta glada amatörer. En av de andra kvinnorna i gruppen fick sätta sig vid en drejskiva och sedan förklarade vår ledare, Åsa, hur det hela gick till. Efter det var det dags för oss att prova. Oj, så spännande.
Oftast tänker vi inte på att det lilla kan göra så stor skillnad. Här betydde det lilla allt, ett fel tag, lite för lite vatten på en finger i fel ögonblick och allt rasade ihop! Dom här ihoprasade alstren var våra erfarenheter och inget att gräma sig över, sa Åsa. Det kändes fint att veta att erfarenheterna låg där på hög. Det gjorde dom nämligen för oss alla. Vi var några stycken som gjorde, med amatörmått mätt, fina alster vid första försöket. Så stolt jag blev när det faktiskt blev en vacker skål av första försöket. Andra försöket gick också bra men, det kommer ju alltid ett men. Sedan hände något. Vi diskuterade det och kom fram till att det troligen stavas övermod. Leran ville visa att: så enkelt är det inte, tro inte att du kan det här nu! Mitt tredje försök blev en skål som höll på att rasa ihop och på det sättet fick en väldigt speciell kant. Jag lyckades hejda raset till kanten och fick på så sätt ett oregelbundet vågmönster i kanten.
Vi hade fått veta att vi fick göra så många saker vi vill men att vi endast fick en sak bränd och glaserad. Det var tufft att välja. Jag hade gjort fyra riktigt vackra skålar/vaser. Dom var vid närmare eftertanke nästan för bra. Alltså valde jag skålen med den speciella kanten. Jag kan aldrig göra en sådan skål igen och tycker faktiskt att den var vacker med sina fel. Ofta kan jag tycka att det perfekta inte talar till mej på samma sätt som det som har sina fel och brister. Nu får vi vänta till fram mot jul innan vi får våra saker. Hon bränner nämligen inte grejer mer än fyra gånger/år. Den som väntar på nåt gott....!
Det sista gäller även foto för jag var nog lite trött i morse. Jag som brukar fota så mycket glömde kameran hemma. Är lovad foto från svägerskan.
Ni som orkat läsa ända hit ska också få veta att allt avslutades med att vi alla, inklusive våra kära män och vår son efteråt åt en god middag på Påsjö krog i Helsingborg. Det var vår present till kära svärmor.
TACK, alla som var med för en fantastisk dag!

Ska vi gå på....

Minns den gamla dängan "ska vi gå på tigerjakt" med Mora Träsk?

Den är numer omdöpt till "ska vi gå på snigeljakt" här hemma hos oss. Varje kväll använder vi våra för jakten nyinköpta vapen och ger oss ut. Kvällens jakt inbringade nog endast ca. 50 stycken. Detta trots en ordentlig regnskur som borde satt fart på dom.
För övrigt så har vi arbetat två dagar efter semestern nu. Allt börjar kännas som vanligt igen. Träningen börjar så sakta ta fart igen. Det innebär cykel till och från arbetet i morgon.
Morgondagen ska enligt klart.se bjuda mest sol och 18-20 grader, endast lite vind. Med andra ord perfekt cykelväder. Hasse har lovat cykla och möta mej på hemvägen. Får se om vi känner oss pigga i benen och lägger på en extra runda. Nu är det i vilket fall som nattdags!

Sista semesterveckan.

Inte klokt vad fyra veckor rinner förbi snabbt! Känns som om jag skulle behöva minst två till för att hinna i kapp mej själv. Nåja, inte klaga för att jag har ett jobb att gå till. Bara att bita ihop.

Den här sista veckan har mycket handlat om orientering, O-ringen i Halmstad närmare bestämt. Snacka om tur, lagom till att arrangemanget startade kom sol och värme. Hörde inte talas om någon orienterare som fick solsting men det var nog inte långt borta. Full fart framåt i skogen i 30-gradig värme kräver mängder med vätska. Fast det vet säkert alla och var man än vänder sej i Oringenstaden eller på arenan ser man vattenflaskor i händerna på gammal som ung.

 Så otroligt mycket människor på ett och samma ställe och dom flesta ska ut i skogen och jaga kontroller. Hörde att det var drygt 14 000 föranmälda. En av dagarna var det dessutom 3000 direktanmälda, alltså drygt 17 000 personer! Med andra ord ett stort arrangemang. Trots det ger det endast små rubriker i tidningarna. Fast det är klart, det brukar inte finnas så mycket skandaler att skriva om. Doping är nog okänt i orienteringskretsar. Jag har i vart fall aldrig hört om någon dopad orienterare.
Själv var jag bara närvarande onsdag och fredag. Ingen dag orienterade jag eftersom mina knä satt P för löpning. Onsdagen var en vilodag för alla som inte sprang elit. För vår del betydde det stranden i värmen och på kvällen träffade vi dottern inne i Halmstad för att se på OL-sprinten och äta middag. Dottern hade ägnat dagen åt en foto-orientering i Halmstad. Hon ville vinna anmälningsavgiften till nästa års O-ringen som går i Boden. Det var fler än hon som tänkt det så hon blev inte den lyckliga vinnaren.

 Fredag (sista dagen) följde jag med ut på arenan och fotade lite. Här är min älskade vän färdig att ge sig ut och kämpa i skogen.

 Sonen följde också med ut denna sista dag. Han sprang en direktbana (anmälan på plats för den som vill). Här kommer han i full karriär mot mål.

 Här kommer Hasse tillbaka, lerig upp till knäna, han som så många andra.

 Dottern, också full fart mot mål. Alla tre tog sig runt med bravur. Placeringen är inte så noga egentligen när man orienterar på vår nivå. Huvudsaken är att man har skoj och kommer runt även om inte alla var helnöjda när dom kom i mål.

Hemma låg kisarna och slöade på altanen i värmen. Här Belse och Morris, helt utslagna i skuggan.
Idag tog det fina vädret slut och regnet återvände. 

 Innan det började regna hann vi faktiskt med en vända i jordgubbslandet, ja inte vårt eget. Vi åkte iväg och plockade 14 kilo jordgubbar som nu ligger rensade och klara att avnjutas i vinter.

Den här vackra bilden får avsluta veckans genomgång. Den tog jag i kvällningen här hemma i torsdags. En veckas fint väder av tre är ju inte illa.

Orientering

Skaparglädje undrade vad jag skulle göra hela 6 dagar medan Hasse är ute i skogen och letar skärmar. Nu vet jag svaret. Hålla koll på Facebook när dom kommer i mål och plocka sniglar. Det går åt mycket tid att hålla koll på dom så att dom kommer i mål igen. Går kanske lite fortare i morgon när jag kan programmet ordentligt. Gå gärna in på O-ringen och leta upp OK Torfinn, klubben dom springer för. Den som blir etappsegrare ska bjuda på tårta, det är sed. Idag får dom dock ingen tårta, ingen etappsegrare i klubben idag.
I morse var jag ute på en jaktrunda. Hittade bara 6 sniglar och tänkte: Wow, nu har allt plockandet burit frukt! Kvällens runda visar att det inte var fallet. Glassburken var halvfull med kryp när jag var klar. Dom är tydligen inte vakna så tidigt.
Jag har faktiskt tränat själv också idag. Det går ju inte an att bara sitta och kolla dom andra. Cyklade 4 mil i eftermiddag. Tid 1:38, nöjd.
En annan sak som gjort mej nöjd och glad idag är solen. Det har nämligen inte, tro det eller ej, regnat på hela dagen!! (borde faktiskt innebära färre sniglar eller?)
Har också hunnit med att tvätta 3 maskiner tvätt, handla, dammsuga och sticka en sjal klar.

Ensam

Jaha, så var jag gräsänka under 6 dagar. Hasse har åkt till Halmstad för att springa O-ringen. Någon som vill kolla hur det går så har han startnummer 9585.
Lovade ju att det inte skulle bli fler semesterinlägg efter förra men ångrade mej. En sak till måste jag berätta. På hemvägen körde vi inom en stooor affär! Vill ju inte göra reklam men den ligger i ett litet samhälle som heter Ullared. Där inhandlade vi vapen! Ja, just det vapen.

 Här ser ni vilket vapen det är frågan om. Ni ser rätt: en grilltång, fast egentligen köpte vi två stycken. Nej, vi slåss inte med grilltänger här hemma.

Det är ett vapen i kampen för att återfå våra odlingar och rabatter. Ni har säkert gissat nu att det används som vapen mot sniglar. Vi lärde av dottern i Norge att det är ett utmärkt redskap att plocka sniglar med. Mycket enklare än en liten spade som vi använt förut. I kväll har jag skött min runda för insamling av dom odjuren. Efter insamlingen får dom ett saltvattenbad och just dom besvärar oss inte mer. Det gör ju däremot alla deras kompisar som inte är plockade än. Det här regnandet är ju mumma för dom fulingarna. Läste att 1!   snigel kan ge upphov till 400 nya per gång. Dom är dessutom hermafroditer, befruktar sig själv. Jag inser att det är en nästan hopplös kamp vi för men att plocka sniglar morgon och kväll blir en vana, som att borsta tänderna.

Den här regnbågen såg jag fast jag mest gick med näsan i marken under min jakt. Den var stor och otroligt fin men jag ser hellre att jag slipper se en sån igen. Jag vill inte ha mer regn utan ha sol!!!