Fredag och nyheter

Visst är fredagkväll en riktigt mysig stund. Hemkommen från jobbet tar vi fika och tittar på massor av foto från Peru. En av våra reskamrater har skickat över en länk med massor av foto från vår resa. Minnena kastar sig över oss igen. Vilken resa!!

Idag har det troligen inte hänt något alls i Sverige eller för den delen i hela världen. Vän av ordning säger nu att: - visst har det gjort det. Varför är då det enda man pratar om i radio en fem!! år gammal händelse? nämligen stormen Gudrun. Till råga på allt har man med detta på nyheterna. Då frågar jag mig: vad är en nyhet? Hur länge är en nyhet en nyhet? Som jag ser det är allt en nyhet för mej tills jag har hört det första gången. Då upphör det att vara en nyhet. Det innebär ju inte att det inte kan vara en nyhet för någon annan dagen efter men... vem hörde eller märkte inte något av stormen Gudrun för fem år sedan????

Varför ska alla media alltid dra upp gamla tragiska händelser, ex. Estonias förlisning, mordet på Anna Lind, tsunamin och just nu stormen Gudrun? Det känns som att man inte anser att vi har tillräckligt med tragiska händelser på vår jord utan måste älta allt gammalt om och om igen. Det händer ju faktiskt många glada händelser varje dag men dom får aldrig plats på nyheterna i radio, TV eller tidningar.

Som motvikt mot allt tråkigt har jag lagt in en bild på en riktigt glad kisemise.

Sömnproblem

Har ni någon gång försökt sova vid sidan av en brottarmatta eller snarare en wrestlingmatta? Nä, tänkte väl det. Vi har försökt, i går kväll. Det går inte! Brottarmattan i detta fallet är rektangulär, vit och med diverse färgglada geometriska figurer på. Det hörs dunsar och skrik hela tiden, jag lovar att det är halv och helmaror som görs. Dom går ner i parterre eller vad det heter, dom bits och dom hamnar i ryggläge men matchen börjar hela tiden om. Vilka som går alla dessa ronder i vårt sovrum?? Våra båda kära kisar förstås!! Till sist åkte brottarna ut, dörren stängdes och vi fick äntligen lugn och ro.
Just nu ligger den ene kombatanten i mitt knä och vill inget annat än att bli kliad på magen.

Elkatt

Ikväll satt Hasse och jag och mös med ett glas gott vin efter maten. Då konstaterade min käre make att vår julgran slocknade. Jag trodde att sladden på något vis lossnat och kasat ur väggurtaget men icke.... Vid granen låg Morris!! Han ansåg tydligen att julen var över för han hade helt sonika bitit av sladden till julgransbelysningen. Han undrade nog varför det blev mörkt helt plötsligt. När jag kom sprang han och gömde sig. Vi slapp alltså grillad katt. Nu har vi en katt med elstart på spinnandet istället. Efter ett tag kom han fram och började leka med något vid diskmaskinen. Detta något visade sig vara en liten plastgrej som om jag förstod Hasse rätt hindrar vatten från att komma ut ur diskmaskinen då luckan är stängd!! Säga vad man vill men vår lille kise är mycket energisk. Han bjuder på en del överraskningar också. Vi får väl se om det finns en ny julgransslinga att köpa på rea. Hasse funderar på om det inte kan finnas en med LED-ljus.

Sten

Idag har vi tittat pà massor av sten.
Vi har haft en guidad tur i Ollantaytombo, en stad som ar byggd pa resterna av en inkastad.
Ovanfor den ar ett soltempel som ar relativt valbevarat. Dar klev vi upp. Eftersom detta ligger pa 2800 m hojd sa blev vi rejalt trotta, pulsen dunkade pa som attan da vi klattrade upp.
efter det akte vi buss till Willoc en liten by pa 3800 m hojd. Dar gor kvinnorna fina arbete i alpacka och farull.
Vagen dit fortjanar ett eget kapitel. Tank "lille vagen" till Sjokullen fast samre och med lite ras av sten som chauforen ibland fick ut och ta bort.
Denna datorn ar inte sa modern att vi kan lagga in foto. Kommer kanske senare.
Ater i Ollantaytombo fick vi middag. Innan maten far vi alltid coccate.
Min mage skruvar ihop sig vid tanken.
Hasse drack en mugg sa nu ar han pigg och glad.
Sen kom vi till en trevlig punkt shopping. Vi inhandlade diverse.
Vi var aven inne i ett hem hos en peruansk familj.
Dom hade flera sota sma kattkallingar. Kunde dock avsta fran att ta en med hem.
Dom fodde aven upp marsvin. Vad dom hade dom till vill vi inte ens tanka pa.

Våra katter

Belse tar det lugnt.

Detta är vår minsta kelgris, en katt på sex månader alltid kelen. Morris kallar vi honom, hans riktiga namn är Prins Morris af Minor. Nu ska jag se om den andra katten också vill vara med.

Vi kommer att sakna spinnandet när vi är i Peru. Dom har en bra kattvakt, Jimmy, som får sköta kelet.