Brukar försöka hålla mina små inlägg i en glad och käck ton, nåja ibland är jag även lite irriterad. Idag känner jag mig varken glad eller käck, mest trött, håglös och ensam. Hasse jobbar, hade glömt att han lovat byta med sin kollega idag. Jeanette har åkt och endast lämnat sopor och ett ostädat rum efter sig. Det blev inte ens en kram innan tåget gick. Fick veta då vi skulle köra, 05:15!! att jag inte behövde stressa, tåget gick inte förrän 05:42! Trots det är jag glad att inte polisen stod någonstans på vägen till Hässleholm i denna arla morgonstund. Då hade resan kostat några tusen extra eftersom jag inte trodde på Nettans försäkringar om att stress var onödigt. Då vi kom till stationen tog hon kaninen och handbagaget, jag tog resväskan. Hon har nog varit snäll och fått mycket julklappar eller lastat den med bly. Den vägde nämligen bly. Sedan skulle vi till spår 1B. I Hässleholm innebär det en rulltrappa upp och en (icke rull)trappa ner. Tack gode gud för att rulltrappan inte var sabbad och stod stilla. Det var jobbigt nog ändå att försöka springa upp med en blytung resväska medans rulltrappan gick. Ner igen och ut på perrongen. Nettan hade redan lastat kanin och handbagage när jag kom kånkande och hivade in väskan. Jag var nu tvungen att tungt dra in -13 gradig luft i mina hårt ansträngda lungor. Då jag hämtat andan och orkade stå rakt upp var dörrarna stängda och jag kunde se Nettan då hon ägnade sig åt något i resväskan. Nu gick tåget. Alltså ingen kram och ingen vinkning. Undra på att jag känner mig ensam men det går väl över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar