Hur tänker man?

Idag ska jag skriva ett allvarligt inlägg så ni som bara känner för att ha roligt idag kan sluta läsa nu.
Jag har det senaste halvåret genom mitt arbete lärt känna några av dem som kommer till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Det är ofta tragiska historier om krig, förföljelse och övergrepp jag får höra. Inte får dom några jättesummor av pengar utbetalda hellre. Motståndare till invandring vill ju gärna göra gällande att dom kommer hit och får enorma summor av pengar. Dom som bor där jag arbetar får 722:- kr/månad. Då har dom förvisso husrum och mat. Pengarna dom får ska räcka till cigaretter, kläder, hygienartiklar mm. Dom som får uppehållstillstånd och blir kommunplacerade får pengar enligt socialbidragsnormen och det brukar jag läsa då och då att det inte hellre rör sig om några jättesummor. Där är jag däremot inte så insatt i exakt antal kronor. Vi har lärt oss enormt mycket av att arbeta med och lära känna dessa människor. Jag ska inte sticka under stol med att vi också haft problem men det har vi ibland med genuina svenskar också. Varför då denna utläggning om invandring?

Jo, jag hörde igår på nyheterna att 2,3 miljoner av våra, dina och mina, skattepengar går till att stödja nationaldemokraternas tidning. Där skrivs med förkärlek artiklar om invandrare som begår brott och om invandrare som skor sig på svenskar. Redaktören är väldigt skicklig på att balansera så att artiklarna inte kan anmälas som främlingsfientliga. Jag är inte så blåögd att jag inte tror på dessa artiklar. Naturligtvis finns det invandrare som ställer till trassel men det finns även svenskar som ställer till trassel. Det aktar man sig däremot att skriva om. Jag har verkligen ingen lust att finansiera sån smörja. Vad heter då den här skicklige redaktören? Jo, hör och häpna, han heter VAVRA SUK!!!!