I söndagskväll var vi för första gången på en pianokonsert. Vad är då naturligare än att klämma till med en världsartist direkt nämligen Staffan Scheja! Han spelade Chopin i kulturhuset.
Eftersom jag är född tidsoptimist kom jag typ 1 minut innan konserten började med andan i halsen. Jag hade varit ledig hela dagen och min älskling hade arbetat. Vi hade stämt träff i foajen. Det är lite skämmigt att nästan, men bara nästan, komma för sent när jag vet att han haft 30 minuter på sej att duscha och klä sej samt köra från sitt arbete och jag varit ledig. Jag kunde naturligtvis kört tidigare men.... Nu frågade han som kollade biljetterna om min vän möjligen väntade på någon som glömt ställa om klockan. Så illa var det dock inte.
Konserten var en upplevelse, inte så att det gick rysningar längs med ryggen som då jag hör Malena Ernman eller Straussmusik, men ändå. Denne pianovirituos spelade sammanlagt en timme och 15 minuter utan att ha en enda not framför sej!!! Det var ju inte precis blinka lilla stjärna han spelade. Helt otroligt.
Resten av veckan har jag ägnat kvällarna åt att sy på min vårväska. Den är snart klar. Hade tänkt att den skulle bli färdig i kväll. Upptäckte att jag behövde sy en hel del för hand på den också. Det fördröjde ju färdigställandet en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar