Stackars min älskling

I går skulle Hasse ut och springa en runda. Jag tyckte nog att han var borta länge men tänkte att han tagit en riktig långkörare eftersom han numera är rätt vältränad. Då jag tittade ut efter säkert en timme såg jag honom komma haltande uppför backen mot huset. Inte bra. Knäet hade sagt stopp, han trampade ner och det gjorde plötsligt tväront. Ingen mer löpning där inte. Naturligtvis skulle han arbeta idag. Hört talas om den enbente kocken? Jag lindade knäet hårt i morse för att han skulle kunna stå på det. En genomgång av medicinskåpet visade lite starka värktabletter. Två sådana fick åka med till jobbet idag. I kväll fick jag däremot klara träningen på gymmet själv. Hoppas att det går över fort för det är inte skoj att ha ont. Han blev lite less eftersom han precis har återhämtat sig från den gången han skulle hämta ner den lille katten ur trädet. Denna gången är det i vart fall inte Morris fel att han har ont.