Bokmässan

Idag har jag tillsammans med två väninnor varit i Göteborg på bok och biblioteksmässan. Ja, vi var ju några fler som bestämt oss för att besöka mässan idag. Kön till entrén var nog 100 meter lång och det regnade ihärdigt. Trots allt tog det oss inte mer än 40 minuter att komma in. Sen var det bara att gripa sig an alla underbara böcker som låg där och inget hellre ville än att följa med hem och bli lästa. Tyvärr sätter ju innehållet i plånboken stopp för ett alltför ihärdigt handlande. Några böcker följde dock med hem, en bok om fotografering, Björn Hellbergs senaste deckare, Jan Guillos senaste som heter "ordets makt och vanmakt", "mitt galna liv" av Arvid Lagerkrantz och en bok som heter "16 typer av chefer - och vad dom säger till psykologen". Naturligtvis är samtliga böcker dedicerade av författarna själv.

På bilden ser ni en av författarna, Jan Guillou tillsammans med han som intervjuar. Trumfpoäng till den som ser vem det är.
Det är också mycket givande att lyssna på alla intervjuer som görs med olika författare överallt. En grej som också är skoj är att kolla in folk. När jag stod och lyssnade på Mia Törnblom satt det en kvinna precis framför scenen vars ena bröst höll på att trilla ur det minimala linne hon hade på sig. Sånt kan man få se, (om man har otur).
Nåväl, dagen tar ju slut och tågresan hem likaså. I bilen på väg hem ringde jag min älskling och beställde lite kvällskaffe. Samtidigt undrade jag om allt var bra? Svaret jag får är följande: Ja, nästan! Naturligtvis undrar jag vad som är fel och han säger bara, vi tar det när du kommer hem, kör försiktigt. Kör försiktigt!! Va f..n menar han. Tankarna börjar spinna loss. Kan det vara Nettan som råkat illa ut i Oslo, någon av våra föräldrar som kommit på sjukhus, någon av katterna som blivit överkörd, huset brunnit ner!  Nej, det sista strök jag med tanke på att han trots allt svarat i hemtelefonen. Båda våra andra barn hade jag SMS:at med under tågresan så dom borde vara helskinnade. Jag brukar vara duktig på att hålla hastigheten nuförtiden. Kan säga att det var mer än tankarna som spann loss på hemvägen. Förlåt, polisen! men allt gick ju bra.
När jag då kommer hem med andan i halsen ligger min älskling lugnt och läser på soffan. Vad har hänt säger jag när jag stormar in. Han tar då upp mig till datorn och visar att han har ett ord kvar i Melodikrysset som han inte kunnat lösa!! Är det konstigt att man blir galen på en sån karl emellanåt?
OK, visst känns det bra så här efteråt att det inte hänt någon någonting.