Hjärtslag!

Idag blir det många inlägg. Höll precis på att bli vår sista bröllopsdag överhuvudtaget då jag nästan dog i hjärtslag.

Här kommer historien: Jag tog en fästing på vår ene kissemiss. Som jag brukar tog jag den fulingen, alltså fästingen, med ner för att elda upp den i spisen. När jag öppnade luckan till kaminen kom en ladusvala! farande som ett jehu ut från luckan. Fatta att jag blev rädd. Vi brukar normalt inte ha svalor i kaminen. Båda katterna var med mej ner och Belse var inte sen att fatta att det var mat som kom ut ur kaminen. Jag skrek!!! Katten fick fatt i svalan och jag skrek ännu mer. Morris reste ragg och fattade inte varför jag bar mej åt som en galning. Nu släppte Belse den stackars vettskrämda fågeln som troligen ångrade att den flugit ut från tryggheten. Jag fick upp altandörren och svalan flög som tur var ut. Vid detta laget hade Hasse fattat att något inte var rätt på nedanvåningen men då hade jag precis lyckats avstyra att svalan blev middagsmat åt våra katter. Puh!! Hjärtat har nu återtagit normal takt.