En riktigt bra eftermiddag

I eftermiddag träffades jag och en riktigt god väninna på ett mysigt café i Hässleholm. Jag lärde känna henne då jag började arbeta på dialysen som nästan nyfärdig sjuksköterska. Jag menar känna på riktigt, vi hade nog haft koll på varandra sedan vi båda började arbeta på sjukhuset någon gång i slutet av 70-talet. Gammal jag?? Vi hade dock aldrig arbetat ihop. Vi fortsatte att träffas utanför jobbet då jag slutade på sjukhuset för 7 år sedan. Fy sjutton vad tiden går! Nu träffas vi 4-6 gånger per år. Oftast hamnar vi på café där vi pratar och pratar och pratar tills personalen väldigt hövligt talar om att nu är det faktiskt stängningsdags. Jag känner henne som en ärlig, rakryggad och genomgo person och jag vet att hon uppskattar mig för min ärlighet. Det som är underbart är att trots att det går lite tid mellan våra träffar så känns det som om vi bara kan ta vid och prata där vi slutade förra gången. Tack för att du är den du är Inger.