lördag 23 oktober 2010

Jag blir så upprörd

Som ni vet har vi två små älsklingar boende hos oss, Belse och Morris. Satt här vid datorn och kikade runt i webvärlden. hittade då KKS, Kattkommando Syd. Så otroligt många söta fina kisemisar det finns som det verkar som om ingen vill ha. Jag fattar inte dom personer som tar sej an ett djur, katt eller något annat, och sen kastar ut det genom bildörren när man tröttnar. Det vanligaste är ju upphittade katter för dom är ju så billiga att man inte förlorar något ekonomiskt då man dumpar dom. Fy, så cyniskt att tänka så. Dom människorna som gör på det viset skulle jag vilja köra långt upp i Norrlands inland, långt från bebyggelse och sedan dumpa dom där. Dom kunde ta sig till bebodda trakter själv. Hoppas att ingen släpper in dom om dom lyckas ta sig fram! Sätter in några bilder som jag kopierat från KKS.

3 kommentarer:

  1. Ja det är fördjävligt! Har du sett det klippet med den engelska kvinnan som slänger en katt i en soptunna? Grannen filmade det hela och dagen efter stod halva englands press utanför och terroriserade henne. Klippet kom i Tv och allt, hon är englands mest hatade kvinna för tillfället. Jävla svin! Om det finns en gud, må han straffa dem den dagen deras tid är inne! Eller innan...
    Ser också fram emot den 5 November!! :) Vart ska vi gå tycker du?

    SvaraRadera
  2. Man kan undra hur såna människor är sammanskruvade eller tror dom faktiskt att katterna är vilddjur som överlever ute själva? Vi gav bort kattungar genom min uppväxt men kollade alltid vem som fick dom, dessutom blev det ganska många hemma hos oss också, för sommargästerna hade en tendens att glömma katten när dom flyttade tillbaka til Sthlm.. Den kattungen hade de inte fått av oss!! Din norrlandstur låter som en god idé!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Va kul att du hittade min blogg och hörde av dig, nu hittade jag ju din också! Jag kommer tillbaka!
    Och du, knypplar du? Jag köpte en knyppeldyna för ett par år sedan, men har inte kommit igång ännu. I slöjden, i en annan tidsålder, gjorde jag en liten, liten bit och det har för alltid gjort så att jag vill försöka igen!
    Ha det bra, vi hörs!
    Kram
    Agneta

    SvaraRadera