Idag fick vi ett riktigt skrämskott av vår käre son. Hasse ringde mej på jobb i förmiddag och informerade om att sonen var på vårdcentralen i kommunen där han arbetar. Han hade klämt huvudet mellan två järnbalkar på jobb. Fatta vad rädd jag blev. Han lugnade mej med att han själv pratat med honom och att det inte verkade så illa. Jag ringde upp honom och precis då hade hans chef kommit dit. Läkaren tyckte det var onödigt att skicka honom på röntgen men chefen tog till orda ordentligt och röntgen blev det. Två av arbetskamraterna sattes att köra honom till Ljungby och vänta på honom för att sedan köra hem honom. Heder och tack till en så redig chef. Känns tryggt att ha sonen på det företaget trots allt. Dom bryr sig ju om sina anställda. I kväll körde vi in till sonen och hämtade hem honom. Han ska sova här i natt för att kunna säga till om han inte mår bra i natt. Nu när jag fått förklaringen på hur olyckan gick till är jag ännu mer tacksam att inget allvarligare hände. Han kunde lika gärna krossat huvudet sönder och samman. Nu räckte det med ett! stygn.
Just nu ligger han och Tyra i soffan och myser. Gott att se.
Usch så otäckt det lät !!! Hoppas det inte blir några men.Skönt när människor tar saker och ting på allvar. Pyssla om sonen nu så blir han pigg snabbt. Kram Eva
SvaraRaderaFy, inga roliga besked att få. Tur i oturen att det gick så bra trots allt.
SvaraRaderaJulkram från mig!
huvvaligen hemska tanke! så skönt att det gick bra!
SvaraRaderaNu är han i det bästa händer, hemma hos mamma (som dessutom kan detta med observationer) och det går säkert bra. Hoppas att julfreden når fram till dig också och att du och dina får en härlig jul :)
SvaraRaderanej men så otäckt man kan verkligen säga att han hade änglavakt Hoppas han känner sej bättre nu /Kram
SvaraRaderaÅåååh, när jag hör sånt här ryser jag, det är så på marginalen. Vilken tur att det gick som det gick och jag hoppas att man eliminerar risken sen...usch, kusligt. Bra chef där som stod på sig, man måste ju ta det säkra för det osäkra, huvudet är värdefullt.
SvaraRaderaAgneta julkramar
Hu så hemskt! Skönt att han hade turen på sin sida. Fullförståelse för din ångest!
SvaraRaderaKram Lena
Ps! Dottern lovar att hon postat brevet - ett rött kuvert!