söndag 18 september 2011

Utmärkelse och ett helkasst knä

För ett tag sedan fick jag en utmärkelse av Anne-Lie med bloggen Skaparglädje. Tack så jättemycket för den.
Eftersom vår kontakt med omvärlden varit si och så har jag inte kunnat svara på den förrän nu.
Med utmärkelsen följer 5 frågor att svara på.
1. Varför började du blogga?
Bloggen startade jag och min älskade make ihop då vi skulle åka på vårt livs resa, till Peru. Det var för att kunna informera dom där hemma om hur vi hade det på vår resa som vi valde att blogga. Det var ett enkelt sätt att berätta på. Vykort kommer ju oftast inte fram förrän man kommer hem.

2.Vilka bloggar följer du?
Jag följer bloggar som handlar om handarbete, olika sorters pyssel och trädgård. Hasse har börjat läsa bloggar från dom som vi träffat i verkliga livet. Han sa just igår att det är roligare att läsa när man träffat dom på riktigt.

3.Vilken är din favoritfärg?
Lila och grönt. Fast jag gillar faktiskt alla färger. Den enda jag har svårt med är brunt åtminstone på kläder.

4. Vilken är din favoritfilm?
Absolut Änglagård 1. Jag har sett den säkert 5 gånger och varje gång finner jag något nytt i den. Den säger så mycket om människors förhållande till varandra. Där kan man snacka om kulturkrockar. Annars är jag definitivt ingen filmmänniska. Sådär i största allmänhet gillar jag roliga filmer dock inget Monty Pyton-stuk.

5. Vilket land/länder drömmer du om att besöka och varför?
Skulle inte ha något emot att åka till ett land i Sydamerika igen. Då vill jag gärna se regnskogarna eller Galapagosöarna. Viktoriafallen och nationalparken det ligger i hade också varit skoj att se. Indien för att se Taj Mahal. Ja, det finns mycket vackert att se. Det får gärna handla om att se någon kulturupplevelse/djur/natur när vi reser.

Då var det dags att skicka utmärkelsen vidare till 5 bloggar med mindre än 100 följare. Jag har valt följande bloggare.
Blomsterbo
Mias hemmaliv
Orienteringstanten
Tankar vid midnatt
Gremlinsmamman

I tisdags var jag hos hälsocoachen på gymmet för att prata träning. Hon ansåg att jag tränade för många hårda pass i veckan. Jag skulle lugna ner mig, ta mer än en vilodag/vecka och varva intensiva konditionspass med lättare styrkepass på ett bättre sätt. Alltså gick jag hem och gjorde upp en ny planering för min träning. Nu skulle min kropp må bra. Idag var det dags att ta mitt löparpass där jag tar ut mej rejält. Det kändes riktigt bra. Jag studsade fram i mina nya dojor som invigdes förra veckan. Kände att jag hade massor av ork. Kan säga att mina nya dojor kommer att få vila ett tag framöver! När jag hade ca en fjärdedel av rundan kvar small knäet till. Det gick absolut inte att ta ett enda mer löpsteg, knappt ett vanligt gångsteg hellre för den delen. Det kändes i det ögonblicket som om sträckan kvar till hemmet var väldigt lång. Eftersom Hasse var ute i skogen och sprang orientering ringde jag sonen. Han tittade på handboll men avbröt det och hämtade hem sin mor. Tack för skjutsen! Nu hade jag lyckats ta mej lite närmare hemmet innan han kom eftersom jag frös när jag stod stilla, haltade jag så sakta hemåt. Så bra gick det med mitt nya träningsliv.
Tror ni jag är ledsen, besviken och/eller f-bannad?

3 kommentarer:

  1. Äsch vilken otur, jag tror du är alla tre och framför allt att du har ont. Knän brukar ju också kunna vara ganska kompliserade när något först händer.
    Tack för passningen :)

    SvaraRadera
  2. Usch, vad trist.....
    Hoppas knät läker snabbt.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. ja, hoppas knät läker snabbt! :S

    SvaraRadera