Fixat!

Ja, så var det klart. Operationen alltså. Jag sussade så sött och den duktige läkaren klippte av en bit av en riktigt rälig menisk som var trasig. Han sa att det var en rejäl meniskskada. En stund efter att jag vaknat började tårarna rinna, fattar inte varför. Jag var helnöjd och hade inte ont alls. Det vill säga inget ont i knät men förbaskat ont i ryggen. Min rygg gillar inte att ligga platt ner och det var säkert det den protesterade emot. Nåja, tårarna berodde kanske på att mitt undermedvetna tyckte synd om mej eller vad tror ni? Dom slutade rinna efter ett tag. Visst är kroppen märklig. Ryggvärken försvann också när dom höjde upp mej så att jag satt upp.
Snabbt som sjutton gick det. Operationen tog nog bara ca 30 minuter från förberedelse till uppvak. Inget illamående eller andra konstigheter hellre.
Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli tolv så jag kan stoppa i mig fler värktabletter och gå till sängs. Har fått stränga order om att inte vänta med tabletter tills det gör ont. Smärtan ska förbyggas. Allt det där vet jag ju som sjuksköterska men jag brukar sällan vara lika rädd om mej själv som om andra.
I morgon är det dags att börja träna. Ja, inte på gymmet utan i all stillhet här hemma efter ett träningsprogram som ingår i hela kittet.
Sov gott!