Lycka!

Den här bilden har ni sett en gång förut på bloggen. Mina nya joggingskor som inhandlades i september och bara han provas en gång innan knät pajade. Jag tror ni kan gissa varför dom är med här idag. Jag har tagit första joggingrundan efter operationen! Snacka om lycklig! Jag var dock tvungen att ta det lite lugnt. Enligt rehabträningsprogrammet skulle promenaderna kunna övergå i lätt jogging från och med denna veckan.
Jag laddade med en riktigt smarrig våffelfrukost, melodikrysset och mycket peptalk till mej själv att allt skulle gå bra. När jag väl klätt mej, stod där och skulle springa iväg var jag riktigt nervös. Det är helt galet men det kändes som en test av något slag och jag var väl medveten om att jag skulle bli riktigt ledsen om det inte skulle fungera. Nåväl, iväg bar det sakta och försiktigt. Efter ca 100 meter visste jag: DET HÅLLER!! Jag var nära att sträcka armarna i luften i en segergest men hann hejda mej eftersom det just då kom en bil. Nu vet jag nog hur en häst som bara vill sträcka ut i en galopp känner sej. Tror att det var så jag kände mej idag. Var dock tvungen att lägga band på min energi så jag inte skulle ta i för mycket. Tror att jag sammanlagt sprang 5 km och gick resterande av min 6,1 km-runda. Jag varvade promenad och jogging. Till min glädje märkte jag också att jag inte tappat alltför mycket i kondition.
Om en vecka fyller jag år och detta var den bästa present jag kunde få.
Har er lördag varit hälften så bra så är vi alla jättenöjda idag.
I kväll ska vi på 50-årskalas till lillebror.