Klurig fråga

Idag fick jag samtal från en kär väninna. Vi har inte träffats på ett tag och hon undrade hur det gick med viktnedgången. Jag sa som det var, - 22 kilo. Vi pratade hit och dit om träning och hur det känns att gå ner så mycket i vikt. Sen ställde hon en i och för sig rätt enkel fråga men den visade sig vara svår att besvara när jag tänkte efter. Hennes fråga var: På en skala 1-10, hur bra känns det att ha gått ner så mycket?

Första reaktionen var såklart 10. Jag funderade dock en sväng till och kom på att innan jag gick ner kände jag egentligen inte att jag hade så stora problem. Visst låter det konstigt! Då vi läser om tjocka människor som gått ner mycket så står det ofta att dom är så glada för nu kan dom böja sig ner och knyta skorna, plocka upp saker från golvet mm. Allt det där kunde jag även med mina extra kilo. De gånger jag hade problem var när jag tvingades köpa nya kläder och när jag såg mig själv på foto. I övrigt är vi människor ju mästare på att ha bortförklaringar till varför det är si eller så. Sluta tänk på kilona så finns dom inte, typ. Där var jag inget undantag. Ljuga för mig själv var jag duktig på.

Hur konstigt det än låter så mådde jag oftast bra med alla mina extra kilo. Det innebär absolut inte att jag vill ha dom tillbaka eftersom jag nu vet vad det vill säga att må riktigt bra.

Åter till frågan. Resonemanget ovan var anledningen till att jag inte kunde svara 10 utan nöjde mig med 9. 

Nästa vecka ska jag träffa min goa väninna och vi ska prata om allt och inget som vi brukar göra. Det blir en riktig högtidsstund.