Minne från Wien

Måste bara visa den fina tavla vi köpte när vi var i Wien. Den har en liten historia också.
Vi köpte den av en gatuförsäljare som stod på fina gatan. Hasse såg den först. Vi har länge letat efter något lite lagom naket, OBS! inte porrigt, att ha på väggarna i vårt sovrum. Det skulle inte skada om det var röda och svarta färger i tavlan hellre eftersom det är färger som vi har i sovrummet. Det har inte visat sig så lätt att finna sådana tavlor. Vi behövde en stor och en lite mindre.

I Wien fann Hasse som sagt den mindre tavlan. Vi började prata med försäljaren, sa vilken tavla vi var intresserade av och då frågade han vad vi ville ge för den??! Försäljare brukar faktiskt ha ett pris på sina varor, förutom på loppis, enligt min erfarenhet. Det var ju inte direkt loppisstuk på dom. Han sa att han visste vad han ville ha men att vi ändå skulle säga ett pris. Om vi sa ett för högt pris skulle han säga ifrån, samma om vi satte förlågt så klart. Rolig snubbe. Nu kom oron, han har gjort dom här tavlorna, tänk om vi kränker honom med att sätta för lågt pris. Vi dividerade hit och dit. Jag tyckte 15, vi pratar euro, var lagom. Älsklingen är mer givmild så vi enades om att starta med det dubbla. Svaret vi fick var nej, för högt. Vi sänkte till 25, fortfarande för högt. Nu började det bli skoj. Ny sänkning. Denna gång 20, fortfarande för högt. 18 då? Nej, men nu närmade vi oss sa han. OK, 15? Ja! Vi fick den för 15 euro. Vilken tur att vi inte sa det från början, då hade vi aldrig fått veta om han verkligen gjorde som han sa, dvs sänkte priset eller.....? Han kanske hade sänkt det mer då. Vem vet och strunt samma, vi var riktigt nöjda. Vi fick precis en sån tavla vi ville ha för knappa 150 svenska kronor. Nu hänger den inramad och klar i sovrummet. Blir glad då jag vaknar på morgonen och får denna sensuella syn på näthinnan. Att det sen kostade mer att rama in den är en annan historia.