Nattsnack

Min älskade vän pratar i sömnen. Det har han gjort så länge jag känt honom och det börjar bli en ansenlig mängd av år nu. Första gången det hände var då vi börjat sällskapa och han sov över. Mitt i natten vaknade jag av att han sträckte fram en knuten hand mot mej och bad mej lämna igen det han lånat av sin far. Den gången fattade jag absolut inte varför vi tvunget måste avhandla denna affär mitt i natten och inte hellre varför jag och inte han själv kunde lämna det han lånat. Han var envis och till sist sa jag ja. Då öppnade han handen och inuti fanns... just det, ingenting! Då började det gå upp ett Liljeholmens för mej! Jag delade säng med en sömnpratare. Under årens lopp har jag fått ett och annat gott skratt de nätter jag hört honom. Nu senast var det när jag låg och läste sen vi kommit från Wien. Han lyfte på huvudet och sa något om att:  han var här nyss. Alltså, det var någon mer i vår sängkammare!! Efter ett tag lyfte han återigen på huvudet och sa: Kejsar Frans Joseph, han var ju här nyss!

Tyvärr fick jag aldrig syn på celebriteten. Kunde ju varit trevligt att förtälja om vår Wienresa för honom.